©  Travelers' Net

Songkran är det Thailändska nyåret - ordet kommer ifrån Sanskrit och betyder "början av solåret".

Det är - inte helt olikt västvärlden, tiden för att rensa upp från det föregående året. Utnötta kläder bränns, husen städas grundligt och löften ges med mera.

Traditionen föreskriver också att man släpper ut burfåglar och fångad fisk. Av detta skälet fångar man dem först och sen säljer man dem på marknaden för frisläppande! Gamla människor tvättas av unga människor för att visa respekt och Buddha avbilder tvättas av alla.

Songkran når sin höjdpunkt den trettonde april men aktiviteterna pågår några dagar innan och efter.

"Det är Songkran igeeeeen!"
© 1997 av Soren 'Frank' Munch
Svensk Översättning av Michael Björklund

Även om en hink med isvatten på ryggen inte är en av dina favoriter så bör du sålla dig till massorna på Bangla road. Detta är för de flesta den roligaste dagen på hela året.

Jag läser det ovanstående i en turist broschyr innan jag ens satt min fot här. Nu har jag sett allting. Så jag var förberedd för att gå ut denna underbara soliga eftermiddag den tolfte april 1997.

Färberedelserna är lätta att beskriva: Gör det du skulle göra om du visste att någon skulle kasta dig i ett gyttjebad. Ta på dig gamla kläder och skor. Ta inte med dig något som kan skadas av vatten eller jord.

Inget att bråka om - utom att jag ville ta några fotografier. Min trofasta gamla Nikon skulle inte överleva om den inte skyddades. Så jag limmade fast en glasplatta över linsen och sen limmade jag en plastpåse på glasplattan, därigenom hade jag tillverkat en regnkappa med ett fönster. Detta borde skydda min kamera även mot den tuffaste av skurar.

Jag visste också att den hade värre saker framför sig. När jag lämnade kontoret fick jag den första varningen. Wally, den kvinnliga fastighets skötaren kom till mig och sa "I will songkran you!".

'Mule of Asia', min Honda Dream väntade på mig. Jag lyckades köra ungefär 30 meter innan det första vattnet träffade mig. Några pojkar, uppradade vid vägkanten hivade en hink vatten över mig. Jag blev "songkranad" för första gången!

Jag blev songkranad några gånger till innan jag nådde mitt mål, Bangla Road, den stora nöjesgatan i Patong.

Som vanligt den här dagen, var det en slags trafikstockning. Lastbilar fyllda med mängder av människor var som lamm på väg till slakt där de förskte ta sig fram på Thaweewong road (strand promenaden) mot Bangla Road. Jag parkerade min motorcykel, och började gå.

Plötsligt var jag i mitten av det hela, precis utanför Roxy Bar. Några söta flickor skriker "Hey, sexy man" till mig. Efter tre år här blir man inte särskilt smickrad men jag stannade för att ta en bild av dem. De fortsätter att vinka åt mig medan min gamla Nikon tar en bild till - bara en halv sekund innan flickornas plan realiseras. Någon häller en enorm hink med isvatten över mig bakifrån.

Har du någonsin råkat ut för detta? Reaktionen låter inte vänta på sig. Man stelnar till, blir helt styv i kroppen, munnen öppnas på vid gavel och halsen dras samman med ett konstigt läte. Det tar flera sekunder att komma tillbaka till verkligheten.

Men som en erfaren Songkranerare vände jag mig inte ens om. Mina tankar cirkulerar runt min Nikon men regnkappan fungerar som den ska.

Där står jag, mitt på Bangla road, med en Nikon i en blöt kondom och ser ut som en dränkt råtta. Drar jag åt mig uppmärksamhet? Inte det minsta! Jag delar detta öde med hundratals andra människor. Det finns ingen här som inte redan är dyblöt.

En västerlänning jagar en Thaiflicka. Hon skriker, skrattar och springer. Hans syfte är uppenbart när man ser den stora hinken han bär på. Han är förmodligen ute efter hämnd för en liknande attack. Men istället utnyttjar en annan flicka situationen och kastar en burk vatten rakt i ansiktet på honom.

Burkar och hinkar är, trots att de är enkla, de mest effektiva vapnen då de snabbt kan leverera flera liter vatten. Men det finns andra sätt också. Särskilt imponerande är vatten- pistolerna. När jag var barn var dessa små som vanliga pistoler och de sprutade ut en väldigt liten vattenstråle när man kramade avtryckaren.

En sådan skulle vara helt meningslös här. Stora monster med två tankar och kompressions system säljs överallt och de är goda nog åt vilken Rambo som helst. De sprutar en vattenstråle 15 meter eller mer.

Vadhelst du kan tänka dig vad det gäller pumpar, burkar, kärl, sprinklers, vattensprutor, slangar, behållare, väskor... Det finns här och det används.

Men vatten är inte det enda som, används. Talk, det vita pudret som normalt används på bebisars ömma skinn, finns i händerna på dussintals pojkar och flickor.

Du kan bli songkranad med talk på två sätt, det torra sättet och det våta sättet.



Den torra varianten innebär att någon helt enkelt häller talk i ditt hår eller över dina kläder direkt från behållaren. En del talksorter kan svida lite då de innehåller manthol eller liknande ingredienser.

Den våta varianten har blivit mer och mer populär. Man blandar talk med vatten och får därigenom en tjock massa. Beroende på konsistensen kan detta hällas eller kastas på den person som man bestämt sig för att songkrana.

Ingen undgår denna behandling. Alla får motta önskningar om en "God Songkran". Folk i affärer, poliser, turister, läkare....
Då och då hamnar en ovetande turist med sin finklännig och handväska mitt i infernot. Viss nåd medges, inte en hundrprocentig sådan, personen i fråga kommer att bli blöt och kladdig men kanske inte lika hårt utsatt som en riktig songkranfirare.


Jag njuter nu av den här högtiden för fjärde gången. Och jag anser att den här begivenheten är en av de stora skillnaderna mellan de moderna västerländska och de thailändska traditionerna. Det här skulle aldrig fungera i danmark, eller, enligt min mening, i europa, usa eller någon annan plats på jorden. Hur lång tid skulle det ta innan någon tappade sitt humör? När skulle den första färgen användas istället för vatten, för att inte nämna mer avancerade vätskor? Det skulle inte dröja, det är jag säker på.

Jag har aldrig sett något sådant hända här. Jag har heller aldrig sett någon bli arg och jag har definitivt inte sett några slagsmål.
Det förstås, den här moderna versionen av Songkran har sina bieffekter. Influensa, förkylningar, infektioner från smutsigt vatten - är alla vanliga.


Men än så länge har jag klarat mig - och det gjorde även min Nikon, även om den blev lite blöt och ganska kladdig av talk.

Säkerligen - är songkran på "Bangla vis" årets stora fest. Sann glädje och lycka hos folk på bra humör (vem sa 'barn') som spolar bort allt trubbel och bekymmer från det gågna året. Hur kallt isvattnet än är så värmer det i hjärtat och själen lika mycket som den thailändska solen som vanligtvis skiner från en klarblå himmel den här tiden på året.

Om du får chansen - "songkrana"!