Laan Sukaproks gyllene timme
(Del 3)
©  -  Travelers' Net

- skrivet av Harry Fox
– översatt av Michael Björklund

För ljust

Senare ändå kommer sopgubbarna för att ta reda på högarna av skräp. Detta är något man måste se med egna ögon. Det första man ser är ljusen. Jag vet inte vem som har utrustat det här fordonet men det påminner mig alltid om den där blinkande grejen i skyn i "Blade Runner". Ficklampor riktade bakåt och framåt, kulörta lyktor runt om. Nästa sak man noterar är motorljudet och slutligen – stanken. Killarna klänger sig fast på bilen som aporna i ett träd. När de stannar hoppar de ner och tar sig an soporna med sina bara händer. Jag har alltid beundrat dessa grabbar. Jag har till och med funderat på att låta dem få mina världsliga tillgångar. Det finns en underbar symbolism i att ge det sista av mig själv till dessa renhållare. Och jag är säker på att de kan hitta på något bra användningsområde för min cd samling med Frank Sinatra – min enda värdsliga tillgång förutom tretton års upplaga av "Bartenders Union".

Samtidigt som timmarna glider förbi som sand mellan ett barns fingrar äts det stora lass av mee jinn. En och annan Heineken slinker ner i de otaliga struparna och alla är glada eller försöker i alla fall ge det intrycket. Plötsligt är klockan sex på morgonen och servitriserna behöver inte jobba så hårt längre. Slutligen är det bara en liten grupp av äldre barflickor och några katoyer som sitter kvar med en snabbt försvinnande förhoppning om att dra en vinstlott.
Efter ett dussin Radlers ser den gryende världen smutsig ut. För ljust och trasigt. Men servitriserna vaknar till liv igen då en ny sorts kunder strömmar in.

Lunchen är seg

När musiken tonar ut börjar det istället droppa in banktjänstemän och kontorsråttor. Med en snabb och oförlåtande blick tittar de på katoyerna och barflickorna som dröjt sig kvar och placerar sina energiska kroppar i de gröna och blåa plsatstolarna. Det är underbart att betrakta deras fräscha, artiga och rena uppsyn. Men de stannar inte länge. Efter en timme är de borta.

Från och med nu och fram till tolv är det bara ett fåtal människor som sitter och äter frukost. Vanligtvis så är det hett redan vid den här tiden på dygnet. Thailändarna är inga stora frukostätare och de flesta faranger sover eller sitter på jobbet redan. Lunchen är ännu långsammare. Varje förnuftig människa vilar i skuggan. Hög tid för flickorna att skölja grönsakerna och förbereda köttet. Det är inte förrän framåt fyra som saker och ting börjar hända. De första fyllona börjar dyka upp. Hippies med långt hår och skägg som har tagit fel på riktningen till Goa. Indien. Flintskalliga ölmagar, seriösa drickare som slutat bry sig om vad folk tycker och tänker om dem. Det finns alltid någon udda gäst med en ryggsäck eller sportbag. Ibland – dock väldigt sällan – kan man se en glasögonprydd luffare med en nött version "Lonely Planet".

Sen kväll/tidig natt är snart här igen. Och med sig har den ett nytt framförande av den ändlösa konserten vi kallar livet

                  Del 4