Laan Sukaproks gyllene timme
(Del 4)
©  -  Travelers' Net

- skrivet av Harry Fox
– översatt av Michael Björklund

Gamla goda iskistan

Jag har många ljuva minnen från Laan Sukaprok. Häromdagen vaknade jag tidigt till synen av en häst som mumsade i sig ananas i trädgården. Min mia noi sa mai pen rai. Det var bara någon grannes djur som var på besök.

Jag bestämde mig för att stiga upp och ta en drink ändå. Det enda stället som fanns tillgängligt den tiden på dagen var – rätt gissat - Laan Sukaprok. Min gamla Honda Dream kunde vägen utantill. Allt jag behövde göra var att luta mig tillbaka, sluta mina ögon och låta det hända. Laan Sukaprok blinkade med sina neonljus i gryningens ansikte, utstötande moln av chilirök från köket. Med andra ord, saker och tying var i sin ordning. Jag försökte bestäIla en Bia Chang men alla servitriserna var upptagna med att peta sig i näsan och betrakta den urgamla postern på väggen, föreställande ett tjockt barn och med någon oljig vätska sakta rinnande ner för dess yta. Jag fick helt enkelt servera mig själv. Jag öppnad kistlocket – på den tiden hade de fortfarande det coola gamla thailändska "kylskåpet" som var fyllt med is – och snöt en flaska bland iskuberna. Jag avböjde den så kallade flasköppnaren - en gammal, rostig och utnött tingest – och öppnad flaskan med min tändare. Då började det regna. Det började som ett typiskt Phuket regn som kommer helt utan förvarning. Ska-boom – där har vi det, som om någon tömt Niagarafallen över en.

Livets Konsert

Men bara några få minuter senare slutade det kraftiga regnet och övergick i ett stadigt duggregn. Världen var grå, blöt och varm. En lång, blond ladyman med bröst som försökte pressa sig igenom en kortärmad tröja och skälvande skinkor stod och väntade otåligt på en tallrik mee jinn… när munkarna uppenbarade sig. Först var det bara en, sen var de två, tre och fyra. Som gravida storkar gick de barfota i regnet med sina tiggarskålar gömda under sina särkar.
Katoyen stelnade till. Sen tog han sin nyss erhållna mat och donerade den till den äldsta munken, som öppnade sin mage som ett monster från "Total Recall". Nudlarna försvann ner i kärlet och den stora, blonda damen som en gång varit en liten svarthårig pojke bugade sig, föll på knä och erhöll munkens välsignelse.

Rah rah rah, ohn ohng ohng…

Regn, sex, gammal rit. Det fanns något i luften denna morgon. Som en vind från evigheten tog det tag i mitt hårda hjärta och fick mina ögon att tåras. Här satt jag på en gammal plaststol på det gamla Laan Sukaprok mitt under regnsäsongen. Och på något sätt fick jag ihop det – de Nubianska prinsessorna, kontorsråttorna, katoyerna och de gravida munkarna....till....inte vet jag.
Regn och tårar. Vindlar i livets flod. Det ständigt förändrande hjulet av kharma. Som flyende melodier i livets konsert.