Phuket Travelers Net - a Harry Fox story

	Phuket Travelers' Net	Navigation Field
Harry Fox		Phuket Travelers' Net
		Nattliv
		Emaila oss

Om jag någonsin träffat en coffee-shop dyrkare så är det Gerhart från Schweiz. Närhelst han befann sig på Phuket, spenderade han timme efter timme på att utforska några av alla dessa coffeeshops som finns på ön. Senare brukade han svamla ytterligare några timmar om hur vackra och naturligt charmiga dessa otroliga flickor var.
Så dagen efter introducerade jag Gerhart för Dao. Det var som hämtat ur en kärleksfilm från Hollywood. I det softa ljuset såg den välskötta gräsmattan ut som en grön matta. I den takade utomhus sektionen väntade Gerhart redan. Det fanns en stor blombukett på bordet. Röda rosor för en blå dam.
När Dao och jag kom till trädgården hoppade Gerhart ur sin stol som en "gubben i lådan". Dao närmade sig honom långsamt med glansiga ögon. En mild bris fick hennes svarta hår att fladdra som vingarna hos en fjäril. Sakta närmade de sig varandra och Dao sänkte sin blick och gav Gerhart ett inbjudande leende.
Som jag sa - rena rama Hollywood. Det tog inte mer än tio minuter innan de båda turtur duvorna var så tagna av varandra att jag kände att det var dags att dra. Och det gjorde jag. Jag tror inte ens att de märkte något.
Nästa punkt på dagordningen var vad jag skulle göra åt Lek. Vad hon ville ha var ett äktenskap. Inte bara det utan någon som även kunde ta hand om hennes barn. En kort sekund funderade jag på att låta henne bli Gerharts mia noi. Men bara en kort sekund. Det skulle aldrig fungera. Eller kanske skulle det göra det - men inte just nu medan han var fullt upptagen med att charma en blå dam med fjärilsvingar istället för hår. Jag fick lov att fundera lite på saken.
Det finns inget bättre ställe att fundera på dessa frågor än Kongo Bar.

Solen hade sjunkit lågt på horisonten. Dess gyllene strålar svepte in Soi Bangla i ett skimmer. Gatan var fortfarande ganska tyst. Jag satt ner vid ett av borden nära biljardbordet och tittade på när några flickor spelade. Det var för tidigt för ren whisky så jag beställde coca cola och luhk manau tillsammans med min Jack Daniels. En av flickorna spelade ganska bra. Hennes fysik var också ganska bra. När hon lutade sig över bordet och siktade var hon verkligen en skönhet. Det var helt enkelt en fröjd att se henne och när hon frågade om jag ville vara med så tog jag genast chansen. Flickans namn var Tay.
"Thai?"
-Nej, Tay asom i Katay.
-Oh! Kanin. Jag förstår.
-Ja, sade hon och jag älskar som en kanin också.
Hon skrattade hjärtligt.
-Men jag spelar biljard som en orm.
Jag kan inte säga om fagra Tay älskar som en kanin. Men hon spelade verkligen inte biljard som en orm. Som jag sa så var hon ganska hyfsad.
När vi spelade som bäst kom jag hela tiden att tänka på Lek. Varför kunde man inte spela livets spel på samma sätt som man spelar biljard? Varje vinkel har sina möjligheter, varje boll måste sänkas.
Tay siktade och koncentrationen lyste ur hennes ögon. Zonk! Hon slog iväg den vita bollen perfekt och sänkte sexan med en smäll. Jag hörde någon ropa mitt namn.
Det var Wolfgang, barägaren. Han tog tag i min hand och skakade den som den bodybuilder han är. Tyskarna gör ofta det. Skakar hand alltså.
För ett par år sedan hade Kongo Bar kanske den starkaste uppställning barflickor som Patong någonsin sett. Alla Kongoflickorna var muskulösa, tjocka eller tunga med grymma handskakningar. Det var verklig fara att promenera förbi på den tiden. Om du vägrade gå in fastän flickorna ville det så drog de helt enkelt in dig vare sig du ville eller inte.
Wolfgang skrattade.
-Ja, sade han, vi hade några starka kvinnor på den tiden, eller hur? Och var det inte så att du gick ut med en av dem, vad hette hon nu igen...Toy...Koy...?

Jag böt ämne. Det finns ingen anledning att gå in på detaljer.
-Jag känner en tjej... började jag.
-...och du älskar henne väldigt mycket, fyllde Wolfgang i.
-Nejnej, så här är det...
Jag berättade om Lek för Wolfgang. Wolfgang lystnade och sa slutligen:
-Självklart, ta med henne hit. Jag vet var hon kan få bo och jag kan ge henne lön. Hon ska få sitt på det torra. Inom kort kommer hon att träffa någon rik knös från utlandet och då är hennes bekymmer ett minne blott.
Tay "kaninen" väntade tålmodigt på att vårt samtal skulle ta slut. Jag tog kön och smällde ner åttan på rätt ställe. Tay grinade illa. Hon hade förlorat och fick därför stå för ölen. Jag föreslog lite på skoj att hon kunde få betala på något annat sätt men hon skrattade avfärdande.
-Småpengar sade hon. Som de säger: Nern poot siangdang gwah kham - pengar får jorden att snurra. Men det måste vara ett prydligt belopp.
För ett ögonblick så funderade jag på att bekanta mig närmare med den lilla kaninen men jag kom på bättre tankar. Kvällen var bara barnet, flaskan var fortfarande full och biljardbordet väntade på en ny runda.

Ett par dagar senare mötte jag Lek på Soi Seadragon. Hon gav mig en snyting i magen och sa:
-Du kom aldrig tillbaka den där kvällen. Har du förälskat dig i Dao nu eller?
-Nix, sade jag, men det råkade vara så att Dao hade ett problem som hon bad mig hjälpa henne med...
Lek skrattade.
-Så du "hjälpte" henne så att hon glömde sitt problem, eller vaddå?
Jag undrade om det var möjligt att få henne att inse att det inte var något fuffens på gång mellan mig och Dao. Men å andra sidan, vem bryr sig?
-Hur är det annars? frågade jag. Jag berättade om jobbet på Kongo bar. Lek lystnade noga. Jag höll som bäst på att upprepa Wolfgangs slutord om att träffa en rik farang när Lek svängde runt. Någon var på väg in i baren.
-Oh, skrek hon, 'Harry, här är min nya pojkvän!
Det var Gerhart, coffee-shop dyrkaren från Schweiz.
Jag måste ha sett ganska korkad ut. Gerhart skrattade och sa:
-Stäng käften Harry! Man kan se dina guldtänder!
-Men, är inte du tillsammans med Dao?
-Dao, ja..eh... Gerhart skakade på huvudet.
-Det var ganska roligt egentligen. Vi hade en underbar natt. Månen, maten, champagnen....Sen insisterade Dao på att vi skulle dra oss tillbaka till lägenheten och mina tankar började valsa iväg mot giftermål och dylika saker. Men när jag försökte kyssa henne skyggade hon tillbaka och sade att hon redan hade någon i sitt liv. Jag gick ut för att röka en cigarr och det var då jag fick syn på henne!.
Han pekade på Lek som strålade som en sol.
-Hon bor granne med Dao förstår du. Och resten kommer att vara historia.
-Okej, jag förstår.
Men vad blev det av Dao undrade jag?
Jag var ganska upptagen de följande veckorna. Men så fort jag fick tid över styrde jag kosan mot den lilla Soi på Sai Nam Yen där Dao bor. Huset var fortfarande kvar men Dao var borta. Jag frågade granntjejerna och de sade att hon åkt till Bangkok.
Bangkok...?
Ja, hennes man kom och hämtade henne.
Hennes man...?
Flickorna tittade på mig som den dumma farang jag var. Ja, hennes man! Visste jag inte att Dao hade en rik man som var ägare till Siam Commercials, ett av de största handelshusen i Thailand?
I det ögonblicket såg jag ett bekant ansikte kika ut genom en dörr längre in i gränden. Det var Tay, kaninen som spelar biljard som en orm.
-Jag visste inte att du också bor här.
-Nå, svarade hon jag brukar se dig, men du är alltför upptagen med Lek och Dao.
Jag undrade om det skulle vara värt mödan att försöka förklara att jag inte hade något förhållande med någon av dem. Det verkade lönlöst. Vad som däremot verkade värt besväret var att försöka ta treda på om hon verkligen kunde älska som en kanin.