Pengar får jorden att snurra!

© Travelers' Net
Text & photos by Joe Josef

"Först kände jag nästan inte igen henne - hon såg annorlunda ut utan sina skinande kläder, kraftiga make-up och höga stövlar."

Fai Dab igen!

Klockan sex på morgonen såg inte Lek så värst pigg ut. Hennes ögon var stängda och om inte musiken varit så hög så hade man kunnat höra henne snarka. Men å andra sidan, hon hade det inte lätt. Det var lågsäsong, bara ett fåtal faranger och hon hade inte arbetat länge nog för att ha ett antal pojkvänner som skickar pengar varje månad från sina respektive hemländer.
Trots sitt flickaktiga utseende är Lek en mogen kvinna. Hon har tre barn att ta hand om och en pappa som drar på sig helt otroliga sjukhusräkningar hemma i Chiang Rai. Jag visste att Lek hade varit på jakt flera dagar i rad. Det var förståeligt att hon var trött.
Runt omkring oss fanns alla ljud och synintryck som man bara hittar i Patong. Jag beställde en flaska Jacks Daniels, skrämde bort några trånande flickor och lutade mig tillbaka. På något sätt  var det här stället, trots sina bambustolar och neonljus, ganska trevligt. Det fick mig att tänka på 'Nam. Jag kommer ihåg en speciell flicka, vad var det hon hette, Trang? Hon hade också några ungar. Hon kunde göra saker med sin kropp. Och hon var smart också. Hon hade armegossarna uppställda utanför sin lägenhet.
Jag satt där och liksom mediterade medan alla runt mig skötte sitt. Sakta men säkert sänktes nivån i whiskyflaskan ner mot botten. Det kändes bra på något konstigt sätt att bara sitta där och se Lek hopkurad som en kattunge i sin bambustol. Lite då och då kom bartendern med lite is åt mig.
Helt plötsligt försvann strömmen i Patong och allt blev kolsvart. Hundratals munnar skrek samtidigt. Tändare tändes, ljus tända och en av barerna hade en ficklampa att lysa med. Lek vaknade och tittade sig omkring som i ett töcken.

Inga problem

-Arrie..., sa hon (det är Thai för "Harry") -vad pysslar du med?
-Nej nej, sade jag, det var inte jag, vi har råkat ut för en fai dab.
-Ah... sa hon. I det flackande ljuset från ett stearinljus såg hon så ung ut. Nästan som ett skrämt barn.
-Det är inget att oroa sig för, hörde jag mig själv säga, Jag skjutsar hem dig!
Hon började plocka ihop sina saker - handväska, nycklar, kam - på en gång.
-Var din motobike?
Jag tog in notan och grubblade lite över situationen. Jag var inte direkt sugen på att spendera resten av kvällen med Lek. Men jag tyckte att det var inte mer än rätt att jag skjutsade hem henne så hon kunde sova lite. Men när jag kände hennes slanka kropp luta mot min inte så slanka kropp och hennes armar runt min inte så smala midja så vaknade vissa känslor.
Vi åkte uppför Sai Nam Yen, passerade Vises Hotel och Andys Umbrella Hut, vilken fortfarande var öppen. Leks bungalow var i en länga av nya byggnader på en tvärgata till Nam Yen. Allt var fortfarande nytt och fint. När vi passerade det sista hörnet hörde jag någon ropa mitt namn. Jag vred på huvudet och såg att det var Dao.
Ja, det var Dao från en viss Coffee-shop med ett långt namn som betydde någo i stil med "En plats där ditt hjärta kan slå sig till ro". Först kände jag nästan inte igen henne - hon såg annorlunda ut utan sina skinande kläder, kraftiga make-up och höga stövlar. Dao bad mig komma in, tydligen hade hon något att visa mig. Jag tvekade. Vad skulle jag göra med Lek? Men då sade Lek:
-Inga problem. Jag går och sover, du kommer senare!
Hon hoppade av bågen och försvann in i sin bungalow. Jag följde Dao in i hennes vardagsrum. Hon log och visade upp sina vita tänder som fick mig att tänka på en viss coffeshop, där hon brukade stå med sina långa ben och sjunga.

Var snäll och stanna

-Så hur går det med jobbet? frågade jag.
-Bra! sa hon. Väldigt bra! Allting är bra.
Hon fick det att låta som om ingenting i själva verket var bra.
-Jag vill visa dig en sak! Dao tog tag i min arm och drog in mig i sovrummet. Där satte hon sig på sängen utan att släppa min hand. Jag tittade mig omkring. En säng, en klädhängare och en poster på väggen.
-Vad är det du vill visa mig? frågade jag.
Dao skakade på huvudet och drog mig närmare sig. Hennes ögon var som pärlor i en dimhöljd skog, bortom hennes läppar fanns ett löfte om evig lycka. Jag kände hennes söta andedräkt på min näsa. Längtande kysste jag hennes läppar. Dao ryckte tillbaka sitt huvud.
-Vad är det? frågade jag.
-Nej nej, sorry! sa Dao. Hon omfamnade mig och kysste mig överallt i ansiktet.
-Jag är ledsen! Jag vill ha dig, okej?!
Febrigt började hon ta av sig sina kläder och hennes svarta underkläder blev synliga. Fastän jag var lite drucken kände jag att något var fel och ställde mig upp för att gå.
-Jag kommer tillbaka i morgon, okej?
Dao ställde sig i dörren och blockerade min väg.
-Snälla, sa hon, gå inte, stanna hos mig i natt. Gillar du mig inte?
Jag drog ett djupt andetag.
-Jag gillar dig Dao. Mer än så, jag tycker du är väldigt söt och väIdigt vacker, men...
-Okej, då blir du kvar!

Asiatiska plågoandar

Hennes läppar var i mitt ansikte igen, hennes sköra kropp luktade som tempelblommor.  Vi flöt runt som två kattungar i Edens lustgård. Ljudet från fläkten lät himmelskt. Hur kunde någon jag visste så lite om veta allt om mina innersta begär? Jag smekte hennes persiko kinder försiktigt.
Och mina fingrar blev våta. Dao grät. Jag ville se hennes ansikte, men hon gömde det i sina händer.
-Lyssna på mig nu älskling, sa jag. Vad är det fr fel? Kom igen, du kan berätta för mig!
-Var snäll och fråga inte, sade hon. Mai pen rai, det är inget viktigt!
Hon försökte krama mig igen men det var fr sent. Hon kunde inte hejda tårarna och sorgen. Hennes ansikte - en gång så gulligt och lyckligt härjades av asiatiska plågoandar.
Slutligen kom det fram. Genom snyftningar och hulkningar berättade hon vad som hade hänt. Daos mamma hemma i Isaan hade varit på en buss en dag. Efter att ha varit nära att krocka med en lastbil körde bussen ner i diket. Problemet var att diket var 100 meter djupt. Två människor dog, föraren flydde från platsen och nu hade hennes mamma en bruten rygg och inga pengar till sjukhusräkningar.
Så Dao beslutade sig för att gra vad alla sade åt henne att var den enda lsningen. Men det var inte lätt. Hon äcklades av män som var mycket äldre än henne och hon hade inte psyke för spelets ritualer. Hon provade att dricka men alkoholen fick henne att kräkas och må illa. Hon fick sparken från sitt jobb som sångerska då hon inte alltid kom när hon skulle.
Slutligen dyker Harry Fox upp. Och även om Lek satt bakpå så ville Dao prova sin lycka. Jag tittade ner på hennes sorgsna ansikte med dess röda läppar och svarta ögon. Det fanns bara en sak jag kunde göra...

...fortsättning följer