Jag vill ha en egen måne
(Del 1)

"Har ditt land också en måne?" frågade Jui.
-Ja, svarade jag, alla länder har en måne!"

© Travelers' Net
Text av Joe Josef, översatt av Michael Björklund

Plastburgare A Go Go?

Då och då måste man blåsa ur sågspånen ur skallen. Personligen så anser jag att det bästa sättet att göra detta är att hyra en riktigt fet chopper - helst en Harley eller en Suzuki - och släppa loss.
Den här kvällen gled jag runt på en 1500 Suzi. Jag hade varit ute och tittat på öns sevärdheter mest hela dagen och det verkade logiskt att kröna dagen med en sen kvällstur genom Patong. Så jag manövrerade min hoj genom Soi Seadragon och fick anstränga mig för att inte köra på någon. Jag njöt av jublen och hallåropen från tjejerna och parkerade cykeln längst in vid Rasta Bar. Du vet, stället där farangbrudarna håller till.
Attilas gamla ställe är borta. Det är slut med Seadragonburgarna. Attila pysslar med det han alltid velat pyssla med: mecka med motorcyklar. Där han brukade hålla till finns numera en ny A Go Go. Jag undrar om den här kommer att vara lik de andra eller om de har något nytt tema. Klassrumstemat är upptaget liksom countrytemat. Kanske de borde satsa på en hamburgar A Go Go? Ge tjejerna plastburgare att sätta runt höfterna och pattarna. Kommer du ihåg Josefine Baker? Hon var den första bananflickan med plastbananer runt midjan. Ja! Vi har inga bu-burgare!
Problemet med Soi Seadragon är att Jack Daniels saknas i en del av barerna. Menjag är ingen fanatiker vad James Cook än säger. Han är förresten helt såld på hamburgare nu för tiden. Tro det eller ej. Det verkar inte gå att komma undan den unga generationens basföda.
Jag tänkte inte stanna länge så jag tog en Carlsberg vid Naughty Bar. Av en slump dök Somchai upp vid baren den kvällen så helt plötsligt var det Johnny Walker och Cocktails och gud vet allt. Det fanns ingen större risk att han skulle låta mig slippa undan utan att bjuda på några drinkar.
Somchai är en av dessa verkliga thailändare i och med att han är hjälpsam och frikostig. Han var den första thailändare som blev min vän här på Phuket. Han tog mig med till en orakelpräst i Wat Chalong. Jag förstod inte ett piss så Somchai tvingades översätta allt efteråt. Och det var inga dåliga grejer. Jag var ämnad att stanna på Phuket, tjäna storkovan, träffa underbara tjejer och så vidare. Somchai hittade kanske på allt det där. Men det gjorde inget. Hans syfte var mer än gott.

Det var för sent

-Har du kommit för att leta efter kvinnligt sällskap? frågade han.
-Nu när jag har dig behöver jag inget kvinnligt sällskap, svarade jag.
Somchai skrattade och pekade ut en av tjejerna.
-Den här har precis kommit från Isaan, sade han, -hon skulle bli en väldigt bra fru åt dig!
-Tack Somchai, sade jag, men låt bli. Sist jag försökte göra någon till min fru blev jag stående med underhållskrav och ett brustet hjärta. Det kommer att dröja innan jag gör ett nytt försök.
-Nejnej, sa Somchai allvarligt, du måste bara hitta rätt tjej!
Han lyfte en hand och ropade:
-Eh, Jui! Mah nee, leoleo! Det är en farang här som vill träffa dig!
-Oh nej, gör inte detta mot mig, kved jag. Men det var för sent. Tjejen som skulle bli en väldigt bra fru hade fattat galoppen och var på väg mot mig för att göra min bekantskap. Hon tog min hand och frågade artigt vad jag hette? Var jag kom ifrån? Hur länge jag hade varit i Thailand? Hur gammal jag var? Men jag såg ju så ung ut!
Efter hennes visdomsord stod hon och tittade ner i marken och hoppades att jag skulle säga något. Vilket jag gjorde.
-Vill du ha något att dricka? frågade jag. Vår ögonkontakt återupprättades och hon log mot mig.
-Bia singh, sade hon med sin ljuva stämma.
Jag beställde den eftertraktade brygden och lutade mig tillbaka. Jui såg längtande på mig och när jag log mot henne tog hon det som en inbjudan och lade armen om mig. Hon passade perfekt i mina armar. Det var som en hand i en handske. Jag hörde henne sucka.
-Vad är det? frågade jag. Hon skakade på huvudet.
-Så nu är du sabai?
-Ja, hörde jag henne säga, -sabai mark mark, leu.
Och så planterade hon en kyss på min hals.

Varje land har en

Så jag tog med henne på en liten nattvandring. Det hade gått ett tag sedan jag sist promenerade runt i Patong hand i hand med en tjej från Isaan. Vi tittade i boutiquerna och gatuförsäljarnas stånd. Jag köpte en T-shirt med texten "I used to be a Quantum Mechanic" åt Jui. Självklart fick vi lov att stanna och äta något. Detta är ju trots allt Thailand. Jui åt en av dessa hårda, läderaktiga dinosaurskinn de kallar blah meuk (bläckfisk). Jag antar att de inte går att få tag på i Isaan.
Jag tog med henne ner till stranden. Utom räckhåll för ljuden och ljusen från pulserande Soi Bangla rullade vågorna in med en stadig rytm. Vi hittade en bänk och satte oss ner en stund och lyssnade på havet och palmerna. Det var fullmåne. Har du tänkt på att det verkar vara fullmåne en gång i vecka på Phuket? Varenda gång man tittar upp så är den där - stor, rund och skinande!
-Har ditt land också en måne? frågade Jui.
-Ja, svarade jag, alla länder har en måne!
-Alla länder? Jui verkade förvånad. Wow, hur många länder finns det?
-Jag vet inte, svarade jag, några hundra ungefär.
-Skämtar du? Jui såg mig i ögonen -Jag känner till Thailand och Farang, Burma och Laos. Och Yippun (Japan).
-Nej! sade jag, jag är inte säker på exakt hur många länder det finns men helt säkert är det fler än så. Bara i europa har vi ungefär tjugo.
-Och alla har en måne?
-Yes, sade jag, men det är samma måne överallt förstår du!
Nu var Jui helt säker på att jag drev med henne. Ingen risk att en och samma måne var synlig från alla dessa ställen. Jag insisterade och förklarade att jorden är rund och att månen var synlig från alla länder. Men Jui trodde inte på ett ord. Slutligen - för att lugna ner henne - gav jag med mig och erkände att det fanns många månar. Ungefär en för varje land. De flesta hade en egen men de fattigaste fick lov att dela. Nästa fråga var, givetvis, vilka länder som hade fler än en?
Jag drog in lilla korkade Jui i min famn och gav henne en kyss.
-Vill du åka till månen med mig? frågade jag.
-Wow! utbrast hon, jag hade ingen aning om att man kan åka dit? Kan vi åka idag? Finns det människor där uppe? Hur tar vi oss dit, med en long-tailbåt? Med flygplan?
-Nej, sade jag, vi åker Suzuki.

...fortsättning följer