"Joe Joseph är Harry Fox"
Följ med honom på hans kväll i Patongs nöjesliv. 

© Nightlife -  Travelers' Net

När jag klev ur min tuktuk på Pra Baramee Road bara 200 m från Sandy Beach i Patong såg jag att namnet på skylten var skrivet enbart på Thailändska. Omgjort till svenska skulle det kunna bli "Platsen där din kropp och din själ kan komma samman." Låter inte det som den perfekta starten på en pefekt kväll. Hallå, kom in!

Jag såg knappt den stilige mannen som log mot mig, men jag kunde inte undgå att se de bländvita leendet och det gyllene skinnet på flickan. När jag gick in ledde hon mig till ett bord och frågade vad jag ville ha att dricka. På perfekt Thailändska.

Vilken lättnad att de Thailändska orden för "whisky" och "beer" är "wisskee" och "biah". Det underlättar kommunikationen över språkgränserna en hel del. Jag beställde min favorit - Jack Daniels.

Du kanske tror att ett kafé är ett ställe där man kan avnjuta en kopp gott starkt kaffe medans man diskuterar de senaste politiska och kulturella ämnena med sin partner. Nej, inget kunde vara längre från sanningen. Ett riktigt thailändskt kafé serverar vad som helst utom kaffe (därav namnet). Thailändsk whisky finns det däremot gott om, Singha öl, kryddstark mat och snacks. Och sen är det förstås underhållningen.

Tänk dig vackra flickor klädda i glittrande klänningar som får en att tänka på en blandning av Pamela Anderson och Tina Turner på en Grammis fest. Långa ben och högklackade stövlar är lika viktiga som den trådlösa mikrofonen. Ja, mikrofonen.

För att vara ett kafé, så var det ett ganska enkelt ställe. Men de vackra artisterna på den lilla scenen fick mig att glömma de bara väggarna och plaststolarna på en gång. Den ena charmerande sångerskan efter den andra klättrade upp på plattformen för att framföra ett kort stycke. Man behöver inte förstå Thailändska för att förstå att det handlar om hjärta och smärta.

En del säger att dessa tjejers sångröster påminner om grodornas störande kväkningar. Jag anser att det är ganska fult sagt. Och vem bryr sig om sådana teknikaliteter när bara åsynen av dessa underhållare får dina knän att skaka. De besitter en förtrollande blandning av landsortsflickans naiva uppsyn och uppkäftigheten hos en vildkatt. Ingen siren kan någonsin vara mer lockande!

Vid bordet bredvid mitt hade en smal tjej satt sig. Hon drack långsamt i små klunkar från sin Coca-Cola flaska. Hon uppfattade min uppskattande blick och log. Jag kom på att jag behövde en drink och jag svepte en stor slurk av min whisky.

Det måste finnas en gud i himmelen, tänkte jag. Hur skulle en sån skönhet kunna vara annat än skapelsen av den store skaparen själv? Graciöst reste sig flickan från sin stol, rättade till sin minikjol och kom till mitt bord. Var jag ok? Varför satt jag ensam?

Hennes namn var Dao, vilket betyder "stjärna". Och hon var verkligen en stjärna. Född 18 år tidigare i Isaan. Förundrad av hennes skönhet erbjöd jag henne en drink. Dao sa att hon bara drack coca-cola eller vatten. Det stod klart att hon var ny här och inte hade kommit in i systemet än.

Ledsen, jag måste gå, sa hon tio minuter senare. Hon klev upp på scenen och förde mikrofonen till sina läppar. Tiden verkade stanna. Drömmar om tropiska paradis med bambuhyddor och kokosnöts- palmer på småöar i glittrande klart vatten dök upp i mitt huvud. Fråga mig inte vad detta hade att göra med en sångare i ett kafé. Jag vet inte.

Som alla andra artister sjöng Dao en sång åt gången. Sen klev hon ner och gick raka vägen till mitt bord. Hon tackade mig för blommorna och bugade elegant ner sitt huvud.

"Du är så vacker" hörde jag mig själv säga. "Kapkhun kah" viskade Dao och rodnade en smula. Plötsligt slog det mig att gudomliga krafter hade haft ett finger med i spelet och att jag skulle spendera resten av mitt liv i evig kärlek tillsammans med ljuva Dao.

Nå, jag ville ju inte att det skulle hända. Jag visste att tiden var knapp om jag ville slinka ur denna sirens järngrepp. Så jag betalade skyndsamt notan, gav henne dricks och gjorde mig redo att gå. Det var inte lätt att lämna charmerande Dao som vinkade adjö med ett bländande leende.

Kom snart tillbaka, var hennes sista ord. Jag var säker på att jag skulle uppfylla hennes önskan. Jag ville gifta mig med henne och skaffa tio tusen barn i en bambu hydda med nedfallande kokosnötter på stranden av en liten korallö.

Fortfarande fånig efter alla dessa år i Thailand. Plötsligt kom jag ihåg hur det var att vara turist här. Inte konstigt att tusentals västerlänningar kommer till fantastiska Thailand.